Vinprovning med Mastroberardino

Det är en solig dag i mars när jag kliver in på restaurang Mancini i Stockholm. Här har vi en genuint Italiensk restaurang där personalen med skönt italiensk brytning ber en kliva in. De typiskt vitrappade väggarna med frambrutet tegel erbjuder en skön atmosfär, såväl som de härliga dofterna av nylagat som sprider sig i lokalen.

Dagen till ära ska Stephan Moccia från Mastroberardino hålla vinprovning tillsammans med Tryffelsvinets vinklubb, och på plats hade vi även ett gäng bloggare som nyfiket står och pillrar på flaskorna.

 
Ni som är återkommande läsare av Landleys kök vet att jag i första hand väljer viner från Nya Världen. Det är inte så att jag tycker Europeiska viner är sämre på något vis – det är snarare att jag anser mig ha för lite kunskaper för att hitta de riktiga guldkornen bland dessa.

Min personliga åsikt är att man behöver vara mer påläst kring Européerna. Det råkar också vara så att jag gillar den karaktär många Nya Världen-viner har.

En annan intressant aspekt är att när det kommer till diskussioner kring Europeiska viner får man kliva varsamt, medan Nya Världens vinkännare verkar ha en mer avslappnad attityd. Vad detta beror på kan jag bara spekulera i, men kanske beror det på att det finns äldre vinhus, mycket traditioner och mer prestige kring vinmakeriet i Europa.

Hur som sippar jag gärna på ett Europeiskt vin när någon insiktsfull människa har fått välja. Och oj, vilka kanonviner det finns bara man vet var man ska leta.

Ett vinhus med traditioner

Men, som sagt. Idag skulle vi testa Italienska viner vilket för min del kändes lite extra spännande. Mastroberardino är ett vinhus med traditioner som sträcker sig långt tillbaka och är troligtvis ett av Italiens äldsta vinhus. Sedan starten 1878 har 11 generationer arbetat i vingårdarna i Kampanien. Vinerna härifrån håller hög kvalitet och odlas vid de fyra områdena vid Vesuvio, Taurasi, Greco di Tufo samt Fiano di Avellino.

Totalt äger man över 300 hektar odlingsmark men arrenderar ut en del av dessa. Vinframställningen är noga kontrollerad. Dessutom är man noga med att använda de ursprungliga druvorna som kom till södra Italien genom grekernas kolonisering av området.

Familjens flaggskepp, Taurasi, framställs av 100% Aglianico och lagras på ekfat i 24 månader för Taurasi och runt 30 månader för Riservan. De vita låter man däremot jäsa i ståltank.

Alla viner som följer går att hitta på Systembolaget.

Mastro Greco 2011

Mastro Greco (nr 73087)

Vi börjar provningen med ett vitt vin gjort på druvan Greco di Tufo. Det är ett lätt, mineraligt och friskt vin. Bland smakerna kan man känna gröna äpplen, citrus samt krusbär.

Då vinet lagras på ståltankar finns ingen smörighet från ek. Jag är väldigt förtjust i ekfatslagrade viner. Trots det faller det mig i smaken.

Det här vinet kan gott ligga till sig upp till ett år i vinstället för att utvecklas ytterligare. Vinet bör serveras mellan 8-10 grader och rekommenderas till fisk, skaldjur en sallad eller som aperitif.

Mitt val skulle troligtvis bli grillad fisk med citrustoner eller en soppa av jordärtskocka.

Lacrimarosa 2011

Lacrimarosa (nr 90097)

Andra vinet i ordningen är ett rosé gjort på den blåa druvan Aglicianico. Här har vi ett friskt och syrligt vin med smak av röda bär och citrus. Att dricka bubbelgum är inget jag tycker om, därför föredrar jag roséviner med lite pondus och låg sötma – precis så är Lacrimarosa. Inget slisk här inte, utan en bra balanserad syrlighet samt ljus och fin färg.

Som formgivare måste jag så klart också kommentera flaskan – en genomskinlig etikett ger en känsla av sommar och lätthet, något som passar detta vin perfekt.

Vad skulle jag välja till? Troligtvis Kryddiga kycklingklubbor med trattkantarellrisotto och mango- och ananasmojo eller Grillade räkpett med nektarin och bacon.

Mastro Aglianico 2010

Mastro Aglianico (nr 73399)

I nästa glas hittar vi ett lädrigt vin med mycket tanniner och doft av viol. Det här är det enda av Mastroberardinos röda viner som inte ekfatslagras.

Aglianicon lagras bara på ståltank och blir därför en aning fräschare i karaktären och lite mer mineraligt.

Det här vinet gick hem hos mig direkt och om jag ska rangordna kom detta på en andraplats. För pengarna får man mycket smak och härlig färg. Toner av lingon och körsbär avslutas med viss rökighet. Riktigt gott.

Radici Taurasi 2007

Radici Taurasi (nr 20505)

Radici Taurasi är vinhusets flaggskepp – här har vi också min absoluta favorit under kvällen. Man kan känna att det legat på ekfat då det doftar vanilj samt lite choklad. Det är ett smakrikt vin med viss eldighet. Vid första sippen känner man kakaotoner och mörka bär.

1986 fick vinet sitt namn Radichi, vilket betyder rötter. För att få kallas Taurasi måste vinet lagras i tre år och till 85% bestå av druvan Agianico.

Till Radichi Taurasi använder man dock alltid 100% Agianico och låter det lagras i 4 år – 1 på franska ekfat, 1 år i slovensk ek, därefter 2 år på flaska.

Taurasi Radici Riserva 1999

Radici Taurasi Riserva (nr 20507)

Taurasi är ett vin med mycket bra lagringsmöjligheter och kan gott sparas ett par åt. Riservan lagras ytterligare ett halvår på ekfat och minst 3,5 år på flaska – totalt 5 år.

Lakritsälskaren i mig vaknar till liv då man vid första sniffen kan ana toner av lakrits. Det här vinet känns lite friskare än föregående, och förstås mer utvecklat.

Riservan innehåller inte lika mycket tanniner som föregående och har en mer gulbrun färg. Det upplevs även som lite syrligare och har fina toner av körsbär och tobak.

Naturalis Historia Taurasi 1999

Naturalis Historia (nr 91261)

På pallens tredjeplats hittar vi ett typiskt vin jag skulle köpa hem till lördagmiddagen. Det har en mineraligare doft där kakao, lakrits och körsbär samsas. Det är bra balanserat med fina toner av röda bär, björnbär och vanilj.

Med största sannolikhet skulle jag slå till på Oxfilé och potatisgratäng med bearnaisesås och vitlöksfräst spenatsallad. Jag menar, finns det en godare klassiker?

Det här är en vintage vilket tyder på att det är en lite äldre, finare årgång. 1997 blev den första till, då med en blandning av två druvor. 2003 gick man över till att enbart köra på 100% Aglianico. Denna lagras 2 år på ekfat för att sedan ligga 2,5 år i flaska.