Madeleine serverar

Jag läste nyligen i Kinna Jonssons blogg om varför folk bloggar och vad det ger. För mig var läsningen både en hel del aha och även en hel del man kände igen hos sig själv. Det var kul att läsa, och självklart satte hjärnan igång att arbeta. Varför började jag att blogga?

Det började med en skoblogg…

Det hela började faktiskt med min skoblogg. Jag har alltid tyckt att ordet blogg var astöntigt och att själva bloggandet inte var bättre det heller. Då jag har över 700 par skor (500 på den tiden) brukade folk ofta komma med gliringar. Vid något tillfälle var det någon på mitt jobb som kläckte ur sig att jag borde starta en blogg om alla mina skor. Bara för att jävlas gjorde jag det. Sagt och gjort startade jag ett konto på Blogger där jag snackade om skor jag ville ha, skor jag hade och blandat skononsens i allmänhet.

”Dagens outfit”

Något år senare var det en annan kollega på jobbet så nämnde att han provat ett gott recept som han hittat på en matblogg. Självklart slogs jag av tanken om varför inte jag hade en matblogg. Min skoblogg var bara på skoj, och den gav mig inte så mycket. Visst det var kul att skriva något inlägg någon gång ibland och att prova på ”dagens outfit” (vilket jag förkastade ganska fort), herre gud, var jag fem eller?

Det kollegan hade sagt började i alla fall att gro i mitt huvud. Jag hade ju en massa recept liggandes hemma. Många gånger provade andra att laga dem. Ibland hade jag med mig mat till jobbet som det fick smakas på. Jag borde ju också kunna starta en matblogg, eller?

Kryddade köket

blogspotEtt till konto startades hos Blogger och jobbet att lägga upp alla de gamla recepten påbörjades. Planen var att inga recept skulle vara utan bilder, vilket gjorde att många recept fick lagas om. Det var i alla fall kul att starta upp allt – lite som att leka tidning när man var liten.

Bloggen döptes till Kryddade Köket och var mer planerat att agera matsajt än blogg (jag var mycket noga med att påpeka detta för alla som råkade kalla den för blogg). Namnet skulle vara neutralt utan koppling till mig eller mitt namn.

Matsajten som blev en blogg

Ganska snabbt insåg jag dock att det inte gick att tävla med alla stora matsajter. Stora etablerade matsajter bygger ju sitt innehåll på det användarna fyller den med. Så hur skulle jag, som ensam tjej, kunna fylla min sajt med en massa recept?

Ett halvår höll jag på och drömde om att detta skulle vara grunden till min bok. Visst, det var visserligen enkelt att dela recepten med sina vänner, men receptsajtstänket fick jag snabbt lägga ner. Kort därefter reggade jag en egen domän och köpte utrymme på ett webbhotell där jag installerade WordPress.

Det var något av det bästa jag gjort!

Kanske var det också där som det började ge något. Inte bara i matsyfte, utan det faktum att jag som webdesigner efter 8 år inom print-branchen fick börja rota i kod igen, sätta mig in i statistik, fundera över design och usability.

I den vevan var jag och en gammal kollega ute och drack öl. Det var då jag fick veta hur bra det var med Twitter och att jag borde skaffa det (ännu en sak som jag skydde som pesten), för bloggens skull. Jag skaffade i alla fall Twitter, och  det var något av det bästa jag gjort då jag lärde känna en massa nya människor med samma intressen. Det var som att en helt ny värld hade öppnat sig. Man fick tips, nya vänner, nya idéer.

En enda stor ankdamm

När jag lämnade reklambyråvärlden var det rätt intressant att se det utifrån. Det är lite som en ankdam där alla känner alla, det är ryggdunkanden och mycket ”jag känner den”, de branschtidningar som ges ut är lite som klubben för inbördes beundran osv. Det är rätt intressant att se på det utifrån.

Det är absolut inget negativt, men när man är mitt uppe i det så är det hela ens värld, och man kan tycka att alla borde känna till vem den och den är. Lite så är det i matbogg-värden. Det är lite av en ankdamm där alla känner alla, eller åtminstone känner till alla. Själv är jag ny i den, men jag tycker att den är himla trevlig. Jag har både träffat nya vänner som jag har träffat på riktigt, och även nya vänner som jag twittrar med.

Man blir varm om hjärtat

Summa summarum så ger matbloggen mig mycket på många vis. Den har lett mig tillbaka till det som faktiskt utbildade mig till – webdesigner. Man tvingas problemlösa och lär sig av det. De kunskaper jag en gång hade i HTML och CSS är upputsade och långt mycket bättre nu än vad de var då.

Att skriva recept har jag också blivit bättre på. När jag ser tillbaka på mina första recept kan jag se en enrom skillnad. Grundtanken fanns där, men inte finessen. Jag har helt enkelt lärt mig att förstå mig på smaker, konsistenser och kombinationer under tiden – både genom att läsa vad andra säger, men även genom att pusha mig själv till att leverera någon ännu bättre och ännu mer annorlunda – varje gång.

Bloggen låter mig göra det som är kul

Bloggen har gett mig utlopp för det jag verkligen tycker är kul – att fota, laga mat och träffa människor. Jag har ett ställe där jag kan samla mina recept och enkelt dela med mig till mina vänner och få feedback. Dessutom är det himla kul att få höra när folk har lagat ett av mina recept och tyckte det var gott. Det är nog det som ger allra mest utdelning. Jag menar, lilla jag har hittat på något som någon annan har gått och handlat ingredienser till, lagat och sedan bjudit på – och de tyckte det var jättegott. Det är svårt att beskriva en känsla som gör en lika glad som det.

Drömmen är fortfarande den samma

I höstas bytte jag efternamn och det var då jag bestämde mig för att ta tag i bloggen på allvar. Den fick på riktigt bli en blogg med fokus kring mig och mina recept. Dessutom fick den ett facelift och ett nytt namn. En av drömmarna är fortfarande densamma – jag ska ge ut en receptbok. Den är påbörjad och saknar bara lite motivation om att det kan gå. Jag älskar själv att bläddra i receptböcker och tycker inte att det går att jämföra ett digitalt recept mot känslan av papper mellan fingrarna.

Kanske får jag precis som Kinna gå någon kurs för att lära mig det jag måste kunna för att fullfölja mina drömmar, men det känns helt klart som jag är på rätt väg. Dessutom är det inspirerande och motiverande att se att andra kan lyckas. Bloggvärlden är en kul värld och där har jag tänkt att stanna.

Gillar du receptet? Spara det som en favorit! Du hittar dina sparade favoriter om du klickar på det röda hjärtat i menyn högst upp på sidan.