Idag kom sambon yrvaket ut i köket och undrade vad det var för spex jag nu hade hittat på. Det han syftade på var ett durkslag med några märkliga röda strån i. Bekvämt nog hade jag inte spexat alls, spexet var nämligen redan färdigpaketerat.

Ja, jag talat förstås om rödbetsgroddar. Själv hade jag inte hört talas om det tidigare – men varför inte? Allt som finns som frö går ju mer eller mindre att grodda. Vill man prova att grodda själv så är det inte särskilt svårt. Det enda man behöver är en burk, ett finmaskigt nät, en gummisnodd och mörker. Först blötlägger man fröna i burken ett par timmar för att starta igång dem. Därefter häller man av vattnet och ställer burken mörkt. Några gånger om dagen bör man skölja fröna så att de inte torkar ut. Efter ett par dagar har man tjusiga groddar att ha i maten eller dekorera med. Några timmar i ljus får fram en fin färg på grodden.

Vill man nu inte göra allt detta jobb så man kan nu köpa färdiga rödbetsgroddar. Smaken på rödbetsgroddarna är ungefär som vanliga alfaalfagroddar, om än lite jordigare. Tyvärr krävs det några sköljningar för att lyckas pilla bort frökapslarna som sitter kvar på en del – de är tyvärr för stora för att slinka ner obemärkt. Fint blir det i alla fall när man dekorerar rätterna med en liten tuss av rödbetsgroddar.

Groddar är gott, fint och nyttigt. Grodda dina egna, eller spana in dessa coola, färdiga rödbetsgroddar.